Iris (Iris)

Iris är grekiska och betyder regnbåge.

En grupp irisar har rhizomer i stället för rötter, vilka kan ansamla stora mängder vatten. Andra har i stället rotknöl. Samtliga arter har svärdsliknande blad. Släktet består av åtminstone 300 kända arter. Leopardblomssläktet (Belamcanda) räknas numera till irissläktet.

De vanligaste odlade sorterna är tyskiris (Iris germanica), som ofta bara kallas iris, strandiris (Iris sibirica), japansk iris (Iris ensata), glansiris (Iris laevigata) och svärdslilja (Iris pseudacorus).

Ursprung:

Irisar har odlats mycket länge. Kyrkogårdsiris (Iris albicans) har odlats sedan 1400-talet f.Kr. i Thutmosis III:s botaniska trädgård i Karnak. Odling av trädgårdsiris-hybrider är känd från europeiska kloster under medeltiden då den var en medicinalväxt. Växtsaften hos irisarterna innehåller giftiga ämnen som smakar illa och ger irritation på slemhinnorna.

Läge:

Irisar med rhizomer vill stå torrt, men de med rotknölar används ofta som dammväxter.

Till skäggirisarna, som hör till undersläktet Iris, hör bl a alla irisar av germanicatyp,  trädgårdsirisarna. Några av de gamla  sorterna är mycket tåliga och mer lättplacerade. Skäggirisar vill inte stå  blött utan i regel ha full sol och stå på en kulle med sina knölar synliga,  gärna en lite torr plats. De föredrar en solig  plats med jord som är genomsläpplig, gärna torr. Sandjord passar fint. Det är viktigt att de får stå fritt så att ljuset når  knölarna på sommaren, annars blommar de inte nästkommande år.  De har små krav på extra  tillskott, men mår bra av kalktillskott. Gärna krossad kalk. Benmjöl som man  ger på hösten fungerar bra. Skäggirisar ska inte ha kvävehaltigt gödsel.

Det är  mycket viktigt att de inte blir stående i fuktig jord under vintern, så man ska  vara noga med att plantera dem  lite högt  så vattnet kan rinna undan. Man kan t ex lägga ett par stenar i rabatten och fylla på med lämplig jord, sandblandad, och plantera irisen ovanpå. Rhizomerna  ska ligga lite synliga i jordytan.  Det  är också viktigt att de inte skuggas av andra växter under sommaren, eftersom  de behöver sol för de nya blomanlagen. En tumregel är att dela skäggirisar 4- 6  veckor efter blomning. Det är viktigt att tänka på när man beställer från  utlandet att inte få dem för sent på hösten, utan helst senast i augusti.

Ohyra & problem

Skäggirisar har en tendens att få lite fula blad,  så man får  putsa dem lite. Ibland kan  knäpparlarver äta upp knölarna. Kan bekämpas t ex genom att man gräver ner  potatisbitar i jorden runt omkring, som byts ut efter hand.

Förökning

Man kan fröså skäggirisar, men man kanske måste  hjälpa till lite med pollineringen för att få frön. De flesta vet  man inte riktigt hur de blir, eftersom många  är korsade med olika sorter under lång tid. Men det kan vara roligt att få lite  olika sorter ändå. Frön sås utomhus i början av året (och inomhus för de som  vill) Plantorna går också att dela, vilket är det enklaste sättet att få samma  planta. Går att göra tidig vår eller augusti.

Skägglösa iris

Växtplats   

Alla irisar gillar sol, och behöver det för att  blomma bra. De skägglösa kan dock tåla halvskugga och ändå ha en realtivt fin  blomning. Den allra största gruppen skägglösa irisar är Sibiricagruppen. Dessa  irisar gillar normal trädgårdsjord gärna åt det sura hållet,  fuktighetshållande men inte blöt.Det är viktigt att jorden inte torkar ut innan  plantan etablerat sig. Är plantan väl etablerad så är den också tålig.  Vattenirisarna (t ex I. pseudacorus, I. versicolor och I. laevigata) bör stå 0-5 cm ner i vatten.

Gödsling

Det är  mycket viktigt att vattna skägglösa irisar innan de hunnit etablera sig. Sibiricagruppen, är relativt tålig, när den väl  etablerat sig. Rabatten ska helst inte vara för torr. Dessa irisar har inget större behov av särskild gödsling utan brukar nöja sig med vad som finns i en vanlig rabatt.

Delning & plantering

De skägglösa planteras med  rötterna under jorden, men inte så mycket längre ner. De kan planteras ihop med  andra växter och är trevliga samplanteringsväxter.

Många skägglösa irisar går att köpa barrotade vår och höst. Det är viktigt att få ner dem i jord och att  de inte torkar ut. Ska man dela själv så passar det bra när de kommit upp lite  grand, ungefär i mitten-slutet av april. Man kan också dela 4-6 veckor efter blomningen men helst inte efter augusti.

Ohyra & problem

För det mesta är de skägglösa  irisarna rätt bekymmersfria. De kan dock drabbas av jordloppar som äter på  bladens yttre skikt. De kan också drabbas av sorkangrepp och det är bl a därför  viktigt att klippa ner bladen på hösten.

Förökning

Skägglösa irisar är lätta att så. En del kommer snabbt andra kan ta några år på sig. Sår man namnsorter kan det bli nya sorter och det kan  både vara lite osäkert och spännande hur de blir.

Några grupper (t. ex. Chrysographesgruppen) är svåra att få artäkta frö ifrån eftersom de gärna  korsar sig.

Dessa irisar är lätta att dela, se ovan.

Lökiris

Det finns ett antal olika  lökirisar som är vanliga i Sverige. Vanligast är de små våririsarna, Iris (Reticulatagruppen), med lökar som säljs och planteras på hösten . Dessa  brukar trivas bra om de har ett soligt torrt läge.

Många lökirisar behöver  varma soliga somrar för att återkomma med blommor, en del får vi ibland kanske  mer räkna som ettåringar pga detta, t ex Iris x hollandica, som mest säljs som  snittblommor, men som alltid finns att köpa lökar i påse av på hösten.

  Det är därför lämpligt att  plantera sina lökirisar soligt och väldränerat.